Nervsammanbrott!
Usch lördag förmiddag var en hemsk dag för mig. Verkligen. Jag reagerar så starkt på saker & ting nu. Jag höll på att gå sönder! Kommer upp på morgonen & Marcus visar att katterna gjort repor i nya bordet som inte ens stått uppe i en vecka! Först blev jag vansinnig då jag bett om hjälp att klippa klorna rätt länge. Efter ett tag bara bröt jag ihop. Grät & grät. Det känns bara rent förjävligt! Så fort man ska försöka få fint så blir det problem! Känns som man aldrig kommer få sådär fint i hemmet som man vill ha. Jag vill ju att det ska vara fint när Ellie kommer- jag vill att vi ska trivas. Jag vill att folk som kommer på besök ska tycka att det är fint i lägenheten, vi har ju aldrig förr kunnat! Så känns det som ett krav nu när man blivit mer vuxen, gift sig & skaffat barn. Ungefär som att man har press på sig att det ska vara på ett visst sätt. Man ska ha fina möbler, det ska se fint ut, man ska ha finporslin & man ska ha många traditioner. Allt känns så pressat, allt känns som krav ibland. Klart VILL jag ha det så jag med, jag försöker att fixa det där, men det går inte alltid så lätt som för andra. Vi vill med skaffa hus/bostadsrätt men det går inte. Vi vill ha en trea men får ingen visning, det är bostadsbrist! Så nu försöker vi göra vårt bästa för att göra den här tvåan så fin & hemtrevlig som vi kan till lilla knytet kommer, men det blir trångt...
Men Marcus skulle lösa reporna i bordet i alla fall säger han. Så jag får lita på det till så länge... Sen blir det väl att lägga glasskiva på bordsskivan...
